Lextons och min saga , del 1!
Lexton och min historia - del 1
Jag kan ju börja med min första helt egna ponny, bara min ponny! Jag kommer ihåg allt som om det var igår. Familjen satt och kollade på hästhoppning på tv och av någon anledning blev jag skitsur på mina föräldrar. Jag gick och la mig i mitt rum och surade medans jag hörde att telefon ringde. Mamma svara och jag hörde att hon sa att hon skulle snacka med mig om saken så jag blev jättenyfiken. Mamma sa inget innan hon hade snackat med pappa. Tillslut kom dom in och berätta att min kusin fråga om jag villa köpa (4kr) hennes b-ponny som hon hade växt ur. Jag hade innan inte tyckt det var så kul med ridningen och vi var inne ett tag på att köpa en lite c-ponny en läromästare inom hoppning för jag fick intresse. Men det blev inte av. Men direkt när dom fråga mig om Lexton så sa jag direkt att jag ville ha han jag blev överlycklig. Han hade jag lånat flera gånger av min kusin och jag var totalt förälskad i han.
Jag och pappa gick och snacka med min kusins mamma och så, jag var överlycklig och ville bara ha honom. Han var då utlånad till några i Riala som vi även kände. Pappa var lite osäker på om han ville eller om vi skulle köpa en annan, för han hade haft fång flera gånger. Men vi åkte och kollade på honom och han såg helt förjävlig ut i hovarna och kunde inte gå utan att korsa med benen. Pappa och mamma snackade nog mycket om det och tillslut beslutade dom att vi skulle ha han!
Efter några veckor hämtade vi han och jag hade köpt massa gulliga saker för jag var så glad. Pappa satt på han special skor med sula och massor och efter några dagar blev han direkt mycket bättre. Jag red mest ut med min mamma och min syster för jag var inte så ruttinerad.
Vi började tillslut rida lite mer serriöst och mamma hjälpte mig på banan och vi hoppade lite små hinder. Efter ett tag skulle jag vara med på någon liten hopptävling på roo och det gick ju inte som väntat. Vi kom knappt över framhoppningshindrerna och inne på banan tror jag att vi vägra ut oss på 3an.
Jag var ju väldigt nybörjare och han hade inte tävlat nått innan och ville nog helt enkelt inte. Men det gjorde inte så mycket jag var ändå kär i den ponnyn och så stolt hela tiden över han.
Tiden gick och vi fick bara bättre förtroende för varandra och han var min läromästare som hjälpte mig med allt. Jag började även växa ur lilla b-ponnyn och det reslulterade till att jag red han lite mindre..
fortsättning följer...
Här är en bild jag kanske hade haft han någon/några år och red med min kusin på ängen. Då var han pigg och ville bara resa sig! På bilden ser ni att ja börja växa ur skitponnyn!
Kommentarer
Trackback
