.

Crannard och jag utvecklas hela tiden, det kanske inte känns som det men det är faktiskt så. Nu på sista veckorna känns det som det mesta har börjat gå lite bakåt, men så är inte läget. Han har blivit tvungen att börja jobba nu och då blir han förbannad. Han har alltid vart en lat häst som Lollo tror har haft lätt liv och inte stött på lite motgångar. Så direkt om något är jobbigt börjar han försöka hitta alla utvägar. När jag vinner över han och han fattar att han inte kan komma undan på det sättet prövar han något nytt. Det kanske ibland ser väldigt studsigt ut och att han inte lyssnar men det är av anledningen att jag har hittat knapparna och vet hur jag ska jobba han. När han ger sig och kämpar på så går han som en klocka, en dröm att rida. Just nu försöker vi att utnyttja hans dumheter till lite olika rörelser. Som igår när han blev skitförbanan och börja studsa och jag bara höll kvar i han och han började göra dom första piaffstegen, dom som kolla sa att han blir skitsnygg när han blir arg. Vi har inte börjat på piaff än, men han började själv när han blir sur. Sen så är det väldigt viktigt att man inte kräver något han inte klarar, utan man ska begära lite mer varje gång.

Här var en liten beskrivning hur vi ligger till och så, vi går framåt hela tiden även om det inte alltid känns så!

mitt charmtroll!